I ett tidigare inlägg beskriver jag tre saker som jag tycker är dåligt med brädspelet Monopol. I detta inlägg föreslår jag förbättringar av spelet, med utgångspunkt från de saker jag nämnde i det tidigare inlägget.
Problem 1: Spelet är för långdraget
Det första problemet jag beskrev var att jag tyckte att en spelomgång tog alldeles för lång tid att spela. Anledningen till det är att spelet inte avslutas förrän alla utom en spelare gått i konkurs. Att spelet till största delen styrs av slumpen gör att det kan ta ett bra tag innan det sker.
Det finns många olika åtgärder för att skynda på spelet. En åtgärd är att sätta en tidsgräns; att spelomgången bara får ta en viss tid i anspråk och den som har mest pengar när tidsgränsen nåtts har vunnit. Det skulle kännas konstruerat och onaturligt att sluta på det sättet. Bättre är då att sätta en pengagräns för spelarna att uppnå, till exempel att den första spelaren vars totala förmögenhet (kontanter, fastigheter och hus/hotell) uppgår till ett hundra tusen kronor vinner spelomgången. Jag är ingen stor påhejare för påtvingade och artificiella gränser, så för mig går även den åtgärden bort.
Den åtgärd jag tror skulle lösa problemet är att reducera betydelsen av slumpen i spelet. Bort med att en spelare behöver landa på den specifika fastigheten som denne vill köpa. Måhända bör en spelare även kunna handla med fler fastigheter än en per drag. Ett förslag är att spelaren vars tur det är får göra ett val: antingen göra två fastighetsaffärer, eller göra en fastighetsaffär och en hus-/hotellaffär. Nu tänker jag mig ett spel där brädet inte har någon betydelse för köp av fastigheter.
Problem 2: Den som får en bra start, behåller ledningen
Det andra problemet är att spelet inte har någon utjämnande mekanik, så att den som har tur i början och därmed får en bra start, behåller ledningen igenom hela spelet. Hamnar spelaren på de ”rätta” fastigheterna (får hela gator) är det svårt för motståndarna att stå emot. Eftersom det är endast när alla fastigheter av samma färg har samma ägare, som hus och hotell kan byggas, leder det till att den som har hela gator inte vill byta fastigheter med motspelarna.
Jag kommer att tänka på många olika spännande saker som kan göras för att åtgärda detta problem. En sak är att utnyttja korthögarna Allmänning och Chans mycket mer än vad originalspelet gör gällande. Varför inte ha kort som leder till att slumpmässigt valt hus/hotell brinner upp. Har inte försäkringspremien betalats får spelaren ingen ersättning. Förslagsvis kan spelaren få valet att betala en försäkringspremie för varje fastighet, hus och hotell i sin ägo varje gång denne passerar Gå. Denna spelmekanik ökar självklart komplexiteten, vilket kanske inte är önskvärt i ett familjespel. Uppgiften som läraren gav oss var dock att försöka göra Monopol till ett hobbyspel som även vuxna kan tycka om, så jag låter mitt förslag stå kvar.
Problem 3: Spelet innehåller för mycket chans och slump
Det här är ett problem i mångt och mycket på grund av personliga preferenser. Somliga tycker om spel som innehåller mycket chans och slump. Jag gör det inte. Det är en av anledningarna till varför jag hellre sparar i värdepapper än köper Trisslotter. Vinner jag i ett spel eller går det bra för mig ekonomiskt ska det bero på min skicklighet och duglighet, inte för att jag hade tur.
Jag har berört detta i både problem 1 och problem 2. Egentligen är detta mitt största problem med Monopol. Hur stor del spelar slumpen in i en persons investeringar? Tänk att du ska göra en större affär, till exempel köpa en bostad, sälja sommarstugan eller investera ett arv i aktier. Hur troligt är det att du gör det utan att planera i förväg, eller helt slumpartat gör affären? Om du vill köpa fastigheter i Stockholm behöver du inte fysiskt befinna dig på platsen vid ett givet ögonblick.
Ett sätt att åtgärda detta problem i Monopol och minska slumpens inverkan är att tillåta handel med fastigheter i varje drag. Handel med hus och hotell tillåts varje drag, så varför inte även fastigheterna?
